Brottning, många ser det som att man står i en baddräkt och kramas. Men det är mycket mer än det, brottning är en sport med gråt, skratt, glädje, sorg, olyckor, lycka och mycket mer. Men för mig var det väldigt mycket otur inblandat för den 1 april 2017 hoppade min armbåge ur led och en av ''kulorna'' i min armbåge fick en spricka under en match. Så en av mina tränare fick dra tillbaka min arm,  en av min andra tränare ringde ambulansen. Det kändes som att det tog tre år för ambulansen att komma, men när den kom så fick jag bedövning i min kropp, och dom lyfte upp mig på en bår och jag och min mamma åkte till sjukhuset i en ambulans. När vi kom till sjukhuset så fick jag ännu mer bedövning, och sen fick jag röntga min arm, och sen fick min mamma och min bonus pappa veta att jag skulle opereras, detta hände på en lördag. Jag fick gips och vi åkte hem, jag fick gå med gips i ett dygn och på måndag så var det operations dags. Jag skulle vara på sjukhuset 10:00, men jag och min mamma visste inte att jag skulle operereras, för dom på sjukhuset hade kontaktat min pappa som inte var hemma just då. Så jag hade ätit frukost som vanligt, sen hörde min pappa av sig och det va bara att klä på sig och åka till sjukhuset. När vi kom till sjukhuset så fick vi prata med massor av olika människor och vänta ett tag. Sen fick jag komma in till där jag skulle vara innan och efter operationen, och jag hade bytt om till ett nattlinne. Sen så fick jag och min mamma vänta i ca 4-5 timmar eftersom att jag hade ätit frukost och man får inte äta innan operationen. Men sen när jag äntligen skulle opereras så fick jag ha kanyler i min arm och på min hand. och operationen gick bra, men när man få va i ''sovsalen'' så hade dom lagt på en värme filt på mig och jag blir väldigt varm lätt och frysser inte så lätt, så jag vaknade lite för tidigt, så vi fivk vara kvar en timme extra. Men när jag fick komma till ''rummet'' där jag va innan operationen så fick jag fika att äta eftersom att jag inte hade ätit på 6 timmar. Sen fick jag äntligen komma hem och när jag kom hem så la jag mig i soffan och så somnade jag, sen va jag inte på skolan på 4-5 dagar, men sen kom jag till skolan och alla mina klasskompisar blev jätte glada men jag fick inte vara där så länge, eftersom att jag hade fortfarande ont, men jag behövde ha gipset i 4 veckor och under dom 4 veckorna fick jag inte träna såklart, men styrka körde jag med ena min arm. Men när det hade gått 2 veckor så fick jag ta bort mina stygn, med min otur så hade han som opererade mig sytt fel så att stygnen hade nästan växt fast i min arm, och när vi skulle ta bort dom tog det 1 timme och 30 minuter att ta bort dom och jag skrek och grät typ hela tiden men sen fick jag ett nytt gips och fick åka hem. När jag skulle ta bort gipset så var det bara 1 sak att göra och det var att ta bort spickar från min arm, jag hade 4 spickar i min arm och det konstiga va att det gjorde inte alls ont, det gick smidigt och snabbt att ta bort dom sen var det bara att kliva upp på mattan igen, såklart var det inte det lättaste jag gjort, men jag klev upp iallafall. Jag gav inte upp då och kommer inte ge upp nu heller! Det va allt jag hade och säga! Jag är otroligt att ha min mamma vid min sida hela vägen  Hejsvejs!